Ella

På morsdag.

Sju jävligt långa år.

Fast samtidigt så flög de förbi så fort att jag inte riktigt hann med?

In the blink of an eye.

Ganska skum känsla.

Så kort och så långt,
på samma gång.

Det är en evighet sen jag kramade dig.
Men det kanske beror på att jag var barn då, när du försvann
och hunnit bli ganska stor sen dess?

Jag saknar dig inte mer på årsdagen,
eller på jul, eller när jag fyller år.
Även om det markant märks så väl att du är borta då.

Jag saknar dig i vardagen.
I livet som sker hela tiden!

Vad hade du tyckt?
Sagt?
trott och allt därimellan.

Det svider allra mest.

Att jorden bara fortsatte snurra, nyheter fortsatte flöda in, fast du var borta.

Övriga världen märkte  inte att du försvann.
(!)

Jag undrar vad du hade tyckt om Fredrik.
Om vår lägenhet,
om keela.
(om mig?)
Hur skulle vår relation sett ut?

Det är så mycket tankar att börjar jag så är det lika med att hålla i spaden och börja gräva min egen grop.
Det blir helt nekelt för mycket.
Jag saknar dig i varje minut av dagen.
I allt.

Och så kommer det alltid att förbli.

Daddys little girl.
<3

Jag har jobbat hela helgen, med start kl 00:00.
Ingen höjdare för er som inte vet,
man har hunnit bli så djävulskt seg fram tills dess.
Men i made it, och igår satte jag klockan tidigt för att kunna åka ut till babyns päron där det bjöds på käk och massa sött till efterätt.
Mumma :D
Provade Filips minimotorcykel också, såg lagom snyggt ut med mina 3 meters ben hängandes på sidan.
Finns tyvärr bildbevis också...haha ;)

Ikävll ska jag däremot gå brevid för första gången på Mossen.
Är lite nervös och vet inte riktigt vad jag ska vänta mig!
Men jag tänkte  hålla mig i bakgrunden idag och bara känna in.
Wish me luck :):)

Har inget mer att säga för tillfället, och då e det nog lika bäst att hålla käft!

Catch ya later folks!
Puss då