Ella

Man BLIR verkligen som man umgås.

For real?

2 dagar i rad har jag däckat av efter jobbet, precis som jag alltid svär över att min sammanboende gör.




Mia uttryckte det som: "Jaha då är ni 2 därborta som kör sova middag a la pensionär!"



Det rimmar fanimej illa.

Jag måste styra upp detta!

Jag har för första gången i mitt liv mött en människa som jag DIREKT tyckte illa om.
Han öppnade munnen i en minut och när minuten var slut så hade jag redan bestämt mig.


Och då får jag lite dåligt samvete,
försöker tänka att han säkert också har goda kvaliteter.

Nånstans.


Han börjar med att förklara att han precis ska dra, och det var ju synd, men vi får "hänga" en annan dag.
Sen sjunger han elllaaaaa ellaaaaa, dutttiruuuu duttiruuuu!! jag blir mållös och bara stirrar.

Dagen efter tar det ungefär 17 minuter, och sen vet jag att hans pappa är död, han har haft 10 tjejer varav den senaste drog till gran canaria och kom tillbaka med en annan kille,
Varför, varföööööör hittar han aldrig den rätta?
Jag försöker med att "du är bara 22 så än är det väl inte så bråttom?" men det hjälper uppenbarligen inte.
Jag vänder RYGGEN till, börjar diska och tänker att han ska fatta vinken.
Att jag kanske inte är så hiskeligt intresserad av hans kärleksliv, eller liv för den delen alls.


Men tror ni människan förstår?

ICKE.

Det hela slutar alltså med att jag tar en cigg, greppar mobilen för att gå ut och ringa någon, vem som helst, bara han fattar att jag är otillgänglig och slutar prata en ynka minut, men då följer helvetet efter mig och uttropar "väääänta!, jag följer med och gör dig sällskap! du behöver inte vara ensam och ha tråkigt" och vips, som i trolleri står han brevid igen!

AAAAAHHHHHHHHHAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH.



"jag VILL vara ensam!" utbrister jag (kanske något för högt) och trallar ut genom dörren.

Nu funderar jag.
Är det det här som så fint kallas för personkemi?

Som vi uppenbarligen inte alls har :D



Intrigiteten har flytt sin kos!



Hur ska jag egentligen hantera detta?

Han den där, blir en stor, stoooor prövning för mitt tålamod.

This is my life this is my time just show me the light and I go there.  

Give me the wine bitter and sweet and a little bit of bread that's all I need.  
No, I don't want the gold from Xanadu I think I leave it all to you 
 this is my life and I don't care.  
This is my street  are you restless feet carry me on to anywhere.  
ooooh Take the fear take it away (feaar, take it away) and give me some hope for one more day.  
I saw a ghost behind the door  when the kids were coming home from the war  with broken dreams and nothing more. 
I heard a woman singing her song and it was good and warm and strong She made me cry I don't know why. 
 no-no-no-no
I don't want to bring you down I declare it's good to be here
  
this is my life and I don't care!

Tung kväll.

Skavsår i öronen och hål i huvudet av tjat och konstant upprepandes mitt namn sisådär var 3e sekund.

Hur kul skulle du tycka det var?

Ella......Ella....Ella....Ella.....Ella...
(i vad som känns som en evighet!)

Aja, ni fattar vinken va! ;)

Sen rann sista droppen i bägaren över när jag upptäckte att jag har en livslevande "kalender" i min närhet.

Jorå.

Så ere.

"Kalendern" visste minsann "vilken tid i månaden det var" serrni, för jag GNÄLLER tydligen.

Och precis här och nu kanske jag gör precis just det,

gnäller.

Men vid tidpunkten "kalendern" menade på att jag gjorde det, så uttryckte jag bara en helt simpel längtan,
skit samma ens var det var,

och då sprack mitt humör.

Pms eller inte,


låt miiiiiiiig vaaaaaaa???!!!! 

FUCK you right back