Ella

utspelades idag i kassan på konsum, med mig i huvudrollen.

En karl framför mig sätter upp sin lilla pojke vid rullbandet,
pojken verkar glad, är omkring 2-2,5 år gammal och omkring 2 äpplen hög.

Pappan betalar och går för att packa i varorna,
jag ser pojken i slowmotion böja sig framåt

"HERREGUUUUUD" Skriker jag. (Orginellt va?) och grabbar tag i armen på grabben för att han inte ska rasa i backen och få skallen spräckt.

"AAAAHHHHHHHHH" Tjuter ungen som ett livs levande brandlarm.
"Jag villleeee ju gåå neeeeer sjäääälv!!!!" och så sprutar tårarna.

Jag flämtar fram ett "ehhhh, hehe?" och killen i kassan ler mot mig och säger "han kommer nog över det"

"Ja, det var inte värstans poppis klämmer jag ur mig och kikar mot pappan för att kanske få en tacksam blick, typ i stil med -fan-kvinna-du-e-guld-du-skonade-lillplutten-från-hjärnskakning!, men vad tror ni folkens?

Jo gubben BLÄNGER.
BLÄNGER!


Hmf!!


Jävlars va tacksamt liksom.



Inga mer goda handlingar idag säger jag bara,

enough for today....

;)