Om blickar kunde döda? ;)

Scenario hos svärföräldrarna tidigare ikväll:

Svärmor: Jaha, så Edwin är redan fyllda 1 år! Va fick han för fint av er?

Jag: Nån bil.

Svärmor: Nån bil? ni köpte en leksaksbil?

Jag: Nää, det var en bil som stog i vitrinskåpet hemma tror jag? Blickar undrande mot babyn.

Babyn: Ähhh det va nån jävla bil jag köpte bara *vänder sig om och går mot dörren*


Jag: KÖPTE? nänä, den där har ju stått i skåpet länge? *babyn i hallen, står och gör iviriga gäster med knuten hand samt avslutar med ensamt finger vänt mot mig. Först då hör jag svärfars buttra mumlanden: Säg inte att du gav ungen bilen jag GAV DIG? ohörbart mummel. Idiot-nånting och sen ytterligare mummel.

På väg ut ser jag som ett grått moln över svärfar som fortsatt sin mummlar ramsa och inte ser värstans glad ut alls.


ELAKA KVINNA! gormar babyn när vi väl är ute.

Han menar på att han för alltid kommer att få höra detta, och jag tvivlar inte på hans ord, men gott folk, hade ni varit där hade ni skrattat precis lika gott som jag.
(och till mitt försvar fattade jag faktiskt inte alls vad han dillade om, jag blev nästan lite rädd att han på rikitgt trodde att vi köpt den. Kära nån liksom)
Jag har faktiskt kramp i magen nu.


Nästan så jag borde fått magrutor?

hhohoho haaaaahahaaaa

klartslutförnu!


Kommentarer
Postat av: maggz

HAHAHAHA, jag skrattar iaf nu, stackars Fredrik =)

2009-05-12 @ 21:28:19

Glöm inte lägga till mig på bloglovin
bloglovin

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Minns mig!?

Din E-post: (visas inte)

Din Blogg:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0