Note to self:

Det är överjävligt att flytta.


Mer än vanligt när man är preggo i 9e månaden och man behöver hjälp för att ta sig upp när man ska skölja ur en disktrasa.

Man behöver hjälp för att ta sig ner sekunden efter igen, jaaa, ni hajar.


Mamma påstår att hon aldrig någonsiiiin ska glömma hur jag ikväll krupit över köksgolvet för att ta mig fram på smidigast möjliga sätt, på kortast möjliga tid.
Humor säger hon,

jag kanske kan se det senare?

Eller så kanske jag helt enkelt tappat den,

humorn.







Kära fötter,



om ni bara visste vad jag glädjer mig åt att återse er!


Barnmorskan

menar på att lilleman är en arg sak.
Varenda gång jag är där, och hon ska klämma och känna så sparkar han hejvilt tillbaka...

Pappas temperament misstänker jag ;)

Keela verkar han däremot ge godkänt, trots hennes inte alltid så smidiga stil & kroppshydda!


Vecka 35 imorgon,
snart är han här...♥




Vecka 35

Kroppen:
Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.


Det roligaste

jag har för tillfället, höggradigt-preggo som jag ju faktiskt är, är att äta.

Ofta, mycket, och gott.


Jag har stoppat i mig vad som än fallit mig in, vilken tid på dygnet det än må vara och såklart så både syns (!) och märks ju detta väldigt tydligt nu.

Efter både middag, kakor och denna skapelse hos mormor (+ännu en middag på det!) så attackerade F och jag vågen... I efterhand inser jag vilka daredevils vi egentligen är! Glädjebeskeden är ju som alla vet, bäst på morgonen innan man ens fått i sig en fralla ;)
Jag har alltså gått upp hela 18 kg, men konstigt nog känns detta inte så hiskeligt hemskt som det kanske borde, för jag ligger fortfarande 6 kg under min älskade.


UNDER FOLKENS!





Finns det någon typ av rättvisa i världen, så går jag heller inte om honom innan detta är över och slut.


Keep your fingers crossed! ;)




Jag verkar vara rätt bra

på det här med att "rulla tummarna", alltså göra typ ingenting.
Jag har inte jobbat en dag sedan nyårsafton då jag gick hem för havandeskapspenning,
i väntan på storken ;)

Nu skulle jag få all tid i världen till att packa och dona, eftersom vi ju faktiskt flyttar om 2 veckor.

Läs skulle.

Jag är slöare än slöast,

förslöad.

Ja.

När man jobbar hinner man liksom inte stanna upp och känna efter på samma sätt men nu efter i 2 veckors ledighet cirkus, så känner jag att jag är HISKELIGT TRÖTT.


Men vet ni?
Jag tänker tillåta mig vara det också.


Soffpotatis är min grej of the day tills lillen behagar anlända.




Try and stop me?

Nää nää,
tänkte nog det ;)


Du + Jag






= Kärlek

Lilleman är efterlängtad...

På nyårsafton firade vi både den och försenad julafton med det Göthbergska släktet eftersom vi inte sågs alls under jul.
Så vid maten blev vi alla ombedda att säga en av de bästa sakerna med 2010.
Emelie var bland de första att börja.
Hon pekade mot mig, men jag tillrättavisade henne myndigt "Neeeeej Emelie, det är din tur. Jag berättar när det är min tur"
Hon fortsatte dock envist peka mot mig och till slut gestikulerade hon hejvilt med armarna, undslapp sig en stooor suck, pratade med övertydlig och hög röst när hon säger "Jamen magen Ella, han i magen! Det är det bästa med 2010"

Åhhhh, där behövs inga graviditets- hormoner för att fälla en tår eller två.



Han är så djävulskt poppis, att han faktiskt får presenter innan han ens anlänt! ;)




RSS 2.0