Ella

på min sammanboende så brukar jag säga att han är ytlig, matrealist och att jag inte för mitt liiiv kan förstå att han kan bli på så dåligt humör av lite plåt.

Men innerst inne, fast jag absolut inte alls vill erkänna det, så bor det en liten sån där i mig också.

En liten ytlig matrealist alltså.


Jag bevisade det precis för mej själv.


Jag blir en jeans jacka och 2 bikini behåar rikare, och genast höjdes mitt buttra humör tusenfalt.
(jag har suttit apatisk i soffan HELA dagen och bara svarat på tilltal ungefär)



Snacka om dubbelmoral.

AJAJAJ på mej.

Nästa gång det finns luft i bromsarna på motorcykeln kommer jag vara en ytterst förstående sambo.

Inga pekfingrar från mig nå mer.

Påminn mig slå mig om ni kommer på mej predika nånting annat

;)