Ella

med att se "The road" som var en udda, och ganska så deprimerande men ändå helt klart sevärd film.



En scen i filmen tog mig så hårt.

Så där så det känns som om någon vrider ur hjärtat, likt en disktrasa och jag bölade som en fontän.


Ibland är det bara som att trycka på en knapp och jag slungas tillbaka i tiden 9 år,


ord som sades som jag önskar aldrig sagts.

Ord som aldrig sades, och som jag önskar hade sagts.

Ont ont.

Allt fint har jag med mig också.

Sparat långt inne.

Tills vi ses igen,

All though, we are far apart


you are always with me...

Jag älskar dig så !