Ella

Väskan är alltså packad,
inte jag.

Tar en tripp till strängnäs imorrn med min ömma moder, mormor + plastmorfar.

Mamsen behöver ladda batterierna känner jag.
Duktigt ur gängorna är hon.

Igår morse ringde hon och berättade att hon blivit väckt av polis och brandkår utanför dörren.
Hennes balkong stod i lågor, och grannarna var oroliga som satan, men mamma, ja hon bara snusade vidare i godan ro..Trots att röken vällde in, eftersom balkongdörren stod öppen till råga på allt.
PUUHH!!
Jag trodde man skulle behöva oroa sig för icke avstängda plattor och stearinljus först långt, lååångt fram, men jag behöver uppenbarligen oroa mig redan nu.
Slutet gott, allting gott dock. Elden hann aldrig komma in,

Men hjälten i dramat (dörren till höger om morsans) var en riktig gentleman och erbjöd henne kaffe efter några timmar när han såg hur chockad hon var, Sweet.
Det är medmänsklighet gott folk.

Samma gentleman försökte idag komma ut genom sin dörr men kunde inte mer än att få upp en springa eftersom jag och morsan kånkade ett as till soffa som vi hade väldans stora problem att få in genom dörren, hur som haver, så agerar han gentleman återigen, genom att be oss backa (så han kom ut) ställa ner soffan, och ta över den.
Så TJIPP så var soffan i lägenheten. Fråga mig inte hur han gjorde? =P
Jag blev ju heller aldrig kollots ikeamöbel  (den kan däremot Tc skryta med! )och det finns ju förklaringar till det, tekniskt lagd kan jag aldrig påstå mig  ha varit!
;)

När soff aset var avklarat tog jag mig upp på stan. Jag skulle kika på ett linne jag såg igår på marknadsafton och som inte lämnat min näthinna sen dess, och vem sitter inte på en uteservering på stortorget när jag kommer flåsandes förbi?
JO.

Gentlemannen.

-Tjeeeena sofftejen! gormar han, och puttar sin kompis i sidan och tillägger.
-det är den här damens morsas soffa jag släpade på i morse,
och räddade från att brinna inne också!

Kompisen ser ut som han funderar på vad jag och min mor är för ena puckon, men han säger inget rätt ut.
Tur.

(Kompisen har också otaliga gånger flörtat med mig på krogen, trots att han är minst, låt oss säga, 20 år äldre än mig)

Örebro är nog en liten håla egentligen.
Allting går runt, runt och alltid är det någon som känner någons kusin eller knullat nåns gamla ligg.
Hua.
;D

Men tillbaka till min ömma moder, som jag för övrigt är väldigt glad att hon lever, så har hon kärlekssorg.
Och rejäl sådan.
Så jag hoppas att ett par dagar på bryggan på tosterön ska få henne att glömma för en stund, cause she sure needs it...

4 dagar har jag nu sovit allena, utan babyns händer högt och lågt och överallt.
Han har en förmåga att alltid lägga handflatan någonstans på min kropp,
den är alltid där när jag somnar och finns kvar (fast annorlunda placerad) när jag vaknar.
Jag har blivit van, och nu känns det jätte konstigt att inte känna värmen från den, och framförallt från honom.
Faan va jag längtar....

As I wander in my time,
Walk me to the corner
Our steps will always rhyme,
You know my love goes with you
As your love stays with me


over and out