sometimes i feel i´ve got to get away

i´ve got to, run away.


Lite smått panikartad.

Eller,

inte så smått kanske.


Så, här står jag.

Pengakris åter IGEN.


Men please,
nu kan väl ändå vinden blåsa med mig iställer för emot?

Jag tycker att det är min tur nu!





Kommentarer

Glöm inte lägga till mig på bloglovin
bloglovin

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Minns mig!?

Din E-post: (visas inte)

Din Blogg:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0