Tystnaden äter upp mig

Jag har aldrig kännt nåt liknande.

Jag är osynlig,

ett spöke.

Jag kan skrika, svära, kasta porslin i tusen bitar but still,

i am invicible.  




Det här gör bara ont.



Kommentarer

Glöm inte lägga till mig på bloglovin
bloglovin

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Minns mig!?

Din E-post: (visas inte)

Din Blogg:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0