Ella

som var yttepytteliten och bara bedårande go.


Jag förundras varenda gång jag ser en sån liten variant av människa,
små små fötter,
allting i miniatyr, men ändå så fulländat.

Tamej fan, det är ett mirakel!

Meningen var att bilder skulle upp, men kameran vill inte samarbeta och jag har på tok för dåligt tålamod just nu för att ens argumentera mot den.

Snart iväg och jobba natt igen,
och denna gång blir det bra mkt jobbigare att hålla mig alert, för jag längtar redan nu tillbaka till min säng.


Men sånt är livet mina kära vänner!

Äta, skita, jobba ,sova, dö.
?

Melodramatiskt, jag vet.

Thats just my style!



;)

puss på  er därute